äckeltrött & förbannad & alldeles pirrig i magen

åååååårgh bli så matt. va fan kan inte alla tänka som mig för? alltså.. att göra världens minsta grej till världens största, bara för att vara en jävla dramaqueen. varför i hela helvetet gör man så? varför väljer man att vara arg & sur istället för att inse faktum;livet går vidare?
så patetiskt och skitonödigt. ingen fattar vad jag menar, men liksom. ni kanske förstår hur jag tänker.
istället för att tänka "okej, struntsamma, hon bröt av min penna, jag lever vidare", så tänker folk "FAN I HELVETE MIN PENNA ÄR AV. SKA ALDRIG MED PRATA MED MÄNNSKAN SOM GJORDE DETTA,OCH JAG SKA FÅ MED MIG HELA STAN SÅ ALLA HATAR DEN",typ.
alltså, fanimig. jag ska väl inte bry mig. men nu är jag sån. bryr mig alldeles för mycket, om allt och alla utan mig själv.
så förbannat skittrött.

sen är jag nog lite trött i kroppen, och då framkallas massa surigheter i mig.

jag ska ta en dag här framöver och bara..ta hand om mig själv. göra det JAG känner för, äta det JAG vill, lyssna på den musiken JAG vill, och ja, ni förstår?
ska inte ens skänka en tanke till nån annan.
eller jo, en :)

nu ska jag lägga mig och gosa med katten som har tryckt in huvudet under min hand.
sen blir det sängen, för imorgon ska jag upp och slita lite åt pappa! pjuuuh

lev väl vänner



imorgon SKA jag vara glad, lycklig och pirrig i hela kroppen
och jag skiter i om någon läser och blir upprörd, ja.
jag ska släppa loss och vara kräjsä och bara ha asroligt med alla mina bästabästa skitpojkar.