kollar på svenska hjältar just nu. det har hållt på i ungefär en kvar och jag grinar redan som en liten bäbis.
så fina människor det finns.
när austronat-christer reste sig upp med hela sin besättning som var upp i rymden så brast det totalt. jag vet inte varför, för det var inte sorgligt för 5 öre. men det var så himla vackert. så himla fint.
önskar mathias var här och torkade mina tårar.
släpper dig aldrig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar